Promenad

 

 

Guide till promenad Tranemosjön Runt

- vad du ser nu och vad som funnits

 

Promenaden börjar t ex från kyrkans parkering där en anslagstavla visar promenaden nära sjön. Gula skyltar "Tranemosjön Runt" markerar sträckningen. Längden på promenaden är ca 5,5km.

 

Tranemo kyrka är en sexkantig centralkyrka med torn mitt över kupolen. Den är byggd 1882 efter ritning av arkitekt E M Langlet. Kyrkan byggdes om 1938-39. Då byggdes koret och sakristian till. Kyrkan renoverades därefter 1993.

 

Altartavlan är målad av konstnären Einar Forseth, som annars är mest känd för mosaiken Mälardrottningen i Stockholms stadshus. I predikstolens nischer finns träskulpturer, som föreställer evangelisterna med sina respektive symboler. Dessa skulpturer, liksom en Kristus-skulptur vid ljusbäraren, är från 1600-talet och kommer från den tidigare kyrkan.

 

Kyrkan är öppen dagtid 1 maj - 31 augusti. Under några sommarveckor har man också vägkyrka med kaffeserverng.

 

 

Bilden är tagen från Trelleborgskullen i början av 1900-talet, med den gamla folkskolan från 1905.

 

Du passerar Toddebäcken (Smeabäcken) och kommer upp på den gamla järnvägsbanken. Här gick en smalspårig järnväg åren 1904-1959 mellan Limmared och Falkenberg. Järnvägsstationen Tranemo (Västra) låg där nu Tranängsskolan ligger.

 

 

Tranemo järnvägsstation

 

På vänster sida ligger Parkudden., Tranemo IF:s festplats. Byggnaden, som uppfördes 1911, var från början ett Godtemplarhus och blev senare Folkets Hus. Den ritades av skomakarmästare Johan Grandén, som var skomakare, arkitekt och konstnär.

 

Lite längre fram till höger finns en stor bygggnad, idag lokaler för hantverk och kontor, men från början Tranemo Färgfabrik, där man redan på 1920-talet kokade Tranemo rödfärg.

 

Du komme fram till en öppen plats, som är Tranemos badplats, vilken anlades i slutet av 1930-talet. Tyvärr var det dyigt, så för att få en sandbotten kördes flera lass sand ut i vattnet. Det blev bra ett par år, men en sommar när badet skulle öppnas, visade det sig att dykakan kantrat så att sanden istället låg på undersidan. Detta, samt att sjöns efterhand blev förorenad av alla avlopp, gjorde att badplatsen stängdes. Sedan reningsverket byggts och det blev förbud för utsläpp kunde man åter bada i sjön. 1999 renoverades den gamla badplatsen och det visade sig då, att när man grävt bort ca 70cm dy, fanns där fin sandbotten. Idag är platsen inte bara en populär badplats, utan också ett ställe där man kan sitta och njuta i solen eller ha grillfest mot kvällen.

 

Vid den höga skorstenen, som du ser lite längre fram, ligger Turnwood, som är Sveriges äldsta svarveri. Idag är det en tillverkningsenhet för Larssons Trä. Redan 1905 startades här tillverkning av bobiner (trådrullar för garn) för textilindustrin.

 

Efter Turnwood går du förbi ny bebyggelse på gamla Handelsträdgårdens område och kommer åter på järnvägsbanken, nu ett stycke asfalterad väg. Häromkring finns lite av Tranemos gamla bebyggelse. In till höger, på andra sidan Tåstarpsgatan, ligger mangårdsbyggnaden till Tostarps Gård, uppförd 1834. Där fanns i slutet av 1800-talet Gästgivaregården, som t o m hade utskänkningsställe för brännvin, den s k futten. Byggnaden brann ner 1956, men återbyggdes i samma stil.

 

 

Gästgiveriet och Tostarps gårds mangårdsbyggnad, "Gåramålning" från 1913

 

Ta till vänster när du kommer förbi ladugården. Du kommer nu ut på det som var Tostarp gårds mark, Högagärdet, som förr var åker- och betesmark. Området kallas numera Tåstarps ängar, och disponeras av Tranemo Naturskyddsförening. Bakom aspdungen, ca 100m fram, står ett fågeltorn, varifrån du kan se ut över Assman och sankmarkerna söder om sjön. Dessa har ett rikt fågelliv.

 

Björn-Åke Andersson, Tranemo Naturskyddsförening har ordet:

 

Tåstarps ängar med maderna - här vill Tranemo Naturskyddsförening och Tranemo kommun gemensamt skapa en miljö som kommuninnevånarna kan vara stolta över, genom att ta tillvara områdets olika naturtyper. Det kommer att finnas djur som betar och en naturstig med informationstavlor som berättar om den natur man befinner sig i.

 

Vintertid finns ofta varfågel, en norrländsk art, övervintrande vid sjön samt olika mesar och grönsiskor och gråsiskor ses ofta i vassen och i strandskogen.

 

Under våren rastar svanar, änder och gäss i sjön och på maderna. Samtliga av Sveriges andarter är sedda i sjön.

 

Under sommaren kan man, om man följer spången som är en del av naturstigen, njuta av sävsångare och rörsångare, enkelbeckasin, gulärla och sävsparv. Med lite tur kan man även få höra den sällsynta vattenrallen.

 

Fåglarna passerar Tranemosjön under höstarna på väg mot sydligare trakter och då finns det chans att få njuta av stora flockar ringduvor, bofinkar, tranor och mycket annat. Tranemo Naturskyddsförening genomför här också ringmärkning några helger varje höst.

 

Förutom fåglarna finns i området flera botaniska godbitar som strandveronika, krissla och backsippa. Insektslivet är rikt med bl a en stor sandbikoloni.

 

Ytterligare ca 100m fram var för länge sedan platsen för det äldsta gästgiveriet från 1680-talet. Här var en gång liv och rörelse och tramp av skjutshästar. Från omkring 1800 var Anders Magnusson ägare till gästgiveriet, och efter hans död drevs det av hans dotter Stina och hennes man Lars Mårtensson. Lars dog redan 1809 och Stina gifte om sig med rikstadsmannen och vävnadsförläggaren Peter Claesson (förfader till Uddebo-Classönerna).

 

 

På en karta från 1727 finns den äldre gästgivaregården inritad. Lantmätaren Göran Hoof har på kartan noterat: 1. Ähr Tåstarp till tomteplats beläget frälse hemman, ordinarie gästgifaregård, Kungl Majt:s och cronan i vederlag undantagit af lagmanden wällborne herr Beniamin Dannerhielm.

De med 2 markerade rutorna var åkerjordar. Ridvägen ut mot landsvägen fanns också markerad.

 

Du passerar en grillplats och kommer så småningom fram till hängbron över Assman. Denna bro, som är 32m lång, gjorde det möjligt att ta sig runt sjön. Bron kan tyckas hög, men vattennivån varierar med ungefär 2m i hög- och lågvattenstånd.

 

Sedan går vägen längs med Assman. Efter ca 200m kan du vid lågvatten se pålar från en bro, som funnits för en äldre väg mot Hjärphult. Här delar sig ån och bildar en ö, som förr kallades Smålandsön. Smålänningar, som förde oxar till Göteborg till försäljning, brukade låta djuren beta på ön, medan de själva vilade på gästgivaregården.

 

Vår väg följer efter ett tag Musån, vilken rinner upp i Mossebo, går över en bro och till ännu en nedlagd järnväg. Här byggdes 1906 Västra Centralbanan mellan Falköping och Landeryd-Halmstad. Även denna järnväg är nu promenadväg.

 

 

Ett par hundra meter fram går en väg till höger. Om du vill komma till Hagatorpet, som är en friluftsgård, går du ytterligare 200m på denna avtagsväg. Där finns vandringsleder av olika längder, skidspår på vintern, 2,5km konstsnöspår, 4km elljusspår samt en rullstolsanpassad, asfalterad bana på 500m. Bollplan, grillstugor och vindskydd för övernattning samt stuga med samlingslokal, bastu och tidvis servering finns även.

 

Tranemosjön-runt-promenaden går vidare på den snörräta järnvägsbanken. Du kommer småningom fram till Reningsverket. En pil visar här alternativ väg till en udde med Tranemos vackraste utsikt. Vägen går därefter vidare genom Hembygdsparken. Här finns, utöver en vacker park, bl a två ryggåsstugor och ett gammalt sädesmagasin.

 

Om du går rakt fram syns på höger sida Sjukhemmet Solgård och Vårdcentralen. På denna plats fanns förr den vackra villan Solgård. Själva gården Solgård, som blev ett mönsterjordbruk, skapades av fabrikör Karl Willén 1914 genom diverse markköp. Där drevs även ett litet elektricitetsverk för gårdens behov. 1918 ordnade Karl Willén genom köp av Björsdamms vattenfall så att hela Tranemo samhälle fick elektriskt ljus. I den branta slänten mot järnvägen var utgrävt en prydnadsträdgård med många vackra blommor. Fortfarande ser man spår efter växter där omkring, som härstammar från Willéns trädgård. Makarna Willén var barnlösa och donerade gården till Hushållningssällskapet. Den praktfulla villan blev under några år semesterhem för lanbrukarhustrur. Slutet för Villa Solgård kom 1983, då villan eldades upp för att bereda plats för sjukhemmet Solgård.

 

 

Villa Solgård, som det såg ut

 

Nu är vi åter inne i Tranemo samhälle. På vänster sida efter hembygds-parken ser du ett stort vitt bostadshus, Klarastrand, som byggdes 1908 av byggmästare August Lundberg. I det lilla huset vid sidan fanns Tranemo Bryggeri, som på 1920-talet drevs av bryggaren Nils Olsson. Han hade en klumpfot, så i bygden kallades svagdrickan, som bryggdes här, för "klumpfotadricka". En av ölkörarna var Karl Karlsson, Smedstorpet, som med hästskjuts körde/sålde svagdricka. Han brukade framhålla att det var fin kulör på ölet, och därigenom kom han att kallas Kalle Kulör. Bryggeriet övertogs i slutet av 1920-talet av Johan och Gustav Henningsson, och Klarastrand 1947 av Johan Henningsson.

 

 

Närmare sjön ligger Björka, som också uppfördes av byggmästare Lundberg. Där bodde 1910 fyra systrar Husberg. Det var deras bror Karl Husberg som lät bygga villan åt dem. Karl Husberg var en av förra sekelskiftets politiska kändisar och var landshövding i både Norrbotten och Älvsborgs län. Mellan dessa landshövdingeposter var ha dessutom en kort period ecklesiastikminister och en av de svenska förhandlarna när unionen med Norge skulle upplösas 1905. Varför han valde att bygga villan i Tranemo är okänt eftersom familjen Husberg inte verkar ha haft någon anknytning hit.

 

På andra sidan vägen ligger ett av Tranemos äldsta hus. Det byggdes redan 1848 för klockaren och organisten Sven Brolin och hans maka Maria. Sedan deras dotter Clara gift sig med fanjunkare Arvid Bergendahl var det deras och senare deras dotter Therese bostad under många år.

 

 

Strax före det som tidigare var Samhalls industribygggnad (numera tillfällig skolbyggnad) ligger Molanderska villan, där vävnadsförläggare Mårten Molander i början av 1900-talet hade textil hemarbetsverksamhet. Mitt emot på höger sida ligger en stor byggnad som inrymde Tranemo Yllefabrik, vilken på 1940-50-talet var en betydande textilindustri. Idag är det ICA Kvantum. De pampiga valvbågarna kommer från ostindiefaraden Götheborgs bygghall. Lite längre fram, bakom Samhallsbyggnaden, låg Tranemos andra järnvägsstation, Östra Tranemo.

 

 

Samhällsbild från början av 1900-talet med Östra Tranemos järnvägsstation

 

Promenaden är nästan slut när du kommer fram till Tranemo Gymnasieskola. Här fanns Tranemo Cementvaruindustri innan gymnasiet byggdes. Där idag Samhallsbyggnaden och gymnasiet ligger var på den tiden en rullstensås, som efterhand förvandlades till cementvaror. På parkområdet vid broarna låg fram till 2004 gamla Brandstationen och Tranemotvätten.

 

 

Fotot taget i slutet av 1800-talet från kyrktornet mot östra Tranemo, visande dåvarande bron och Trelleborgskullen

 

Ca 25m till höger (mot öster) är en milstolpe som visar på en väg mot Jönköping och en väg mot Karlskrona. Det var viktiga förbindelser både för handel och för truppförflyttningar på 1600-talet, som var en orolig tid. När Karl IX 1609 gjorde sin eriksgata passerade han den 5e april Tranemo. Ett åsyna vittne Peer Peersson, Uppsaliensis, har berättat om eriksgatan. Här följer ett sammandrag, som visar vilket imponerande följe, ca 1800-2500 personer, som drog fram genom Tranemo.

 

Lupo (sprungo) före HKM:s tolf kosteliga HKM:s livhästar med gula och blå silkestäcken, på det herrligaste stofferade. Efter den följde härpukorna och tolf trumpetare, trumpetarne voro alla av gott rent silver med stora silvervippor och fanor kosteligen beprydda. Efter dem följde stallmästarne och därefter redo 80 hingtsridare på stora ståteliga hingstar med kosteligt tyg. Näst efter dem red hovmarskalken Sveriges rikes råd. Efter honom red HKM:s älsklige, käre söner de högborne furstar och herrar, Herr Gustav Adolf, Sveriges rikes arvfurste och Herr Karl Filip, Sveriges rikes arvfurste. Efter dem red HKM själv, min allernådigste konung och herre. Vid sidan lupo några HKM:s lakejer och drabanter. Hästarne voro kåte och modige, sprungo och gnäggade trampade i marken och slogo med hovarne. Efter HKM red sex kammardrängar, och efter dem HM drottningens hovmästare, och sdan HM Drottningen. Därefter färdades konungens döttrar i täckt vagn, som drogs av sex apelgrå hästar. På båda sidor om vagnen lupo några lakejer och drabanter. Efter vagnen red 15 hingstridare, efter vilka följde konungens kvinnliga släktingar. En del hade sex hästar för vagnen, andra fyra. Efter dessa följde tre fanor (ca 600 man) ryttare, svenska och tyska. Därefter red sekreterare, kamrerare, räntemästare, kungligt kansli, kammarförvanter, notarier och andra officerare, som har höga ämbeten i konungens hov; sedan köksmästare, kurirer, munskänkar, kockar, skräddare och andra som behövdes. Sist följde trossen och HKM:s livgarde en fänika drabanter (ca 150 man) och två fänikor knektar (ca 1050) man) med jägare, hov- och stalldrängar och annat gement parti.

 

För  ca 100 år sedan hälsade man vårens ankomst med körsång från den nu bortgrävda Trelleborgskullen. Ett minne av denna kulle är Trelleborgsvägen på andra sidan Brogatan. I södra Sverige har en trelleborg varit en försvarsanläggning omgiven av vallar. Kanske har nämnda rullstensås gjort liknande tjänst i Tranemo mot främmande trupper, som härjat här då och då.

 

Caj Larsson

Mars 2009

 

TranemosjönRunt© 2012 - Webmaster Roger Book

www.tranemosjonrunt.se